Camilla Kronqvist är forskare och lärare i filosofi vid Åbo Akademi. Hon har en flerårig erfarenhet av att undervisa kurser i moralfilosofi och ett levande intresse för frågor som berör filosofins didaktik. Hennes forskning placerar sig i de flesta fall i skärningspunkten mellan psykologins filosofi och moralfilosofi.

I artikeln vidgar hon diskussionen om människorättsfostran till att beröra moralisk fostran mer allmänt och undervisningen i etik eller moralfilosofi mer specifikt. Hon diskuterar hur vi bäst kan förstå moral och hur vår förståelse av vad moral är återspeglas i vad vi ser som centrala etiska begrepp. Normativa moraliska teorier låter förstå att moralfilosofi består i att utveckla allmänna principer för vad som är den rätta handlingen. Därmed utgår de från att moral främst är något att ha kunskap om, något som man kan bli expert på. Kronqvist tillbakavisar den tanken. Med stöd i Elizabeth Anscombes och Iris Murdochs kritik av traditionell moralfilosofi diskuterar hon begränsningar i hur den förstått moral handlar om. Hon diskuterar även dygdetiken som föreslår att den bedömningsförmåga som krävs i moraliska övervägande kunde ses som en form av moralisk vishet. Mot den här bakgrunden föreslår hon att studiet av moral också kräver att vi omformas som människor, och finner nya sätt att tala om det som är angeläget i mänskligt liv. I diskussionen ges mänskliga rättigheter också en annorlunda belysning. Istället för att se dem som en grund för moral, förstås de som en politisk-samhällelig förutsättning för att kunna dela ett liv som präglas av en mångfald röster.

Advertisements